letmetalk

Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag är så tom. Rakt igenom. Jag skriker inombords, men ingen hör. Jag står på knä och skriker efter hjälp, och ingen hör. Det är som om ni ser rakt igenom mig.
Jag tror det är något med den här årstiden. Vintern är snart över. Allt är precis lika grått som fem månader tidigare. Det är kallt. En kyla som går rakt igenom alla kläder, tränger sig in genom huden, och stannar där. Allt känns mycket tyngre nu, än vad det hade gjort om himlen varit blå. Om solen hade lyst, och värmt upp oss. Tinat den is, som ligger som ett lager på insidan av vår hud.
Den här årstiden, ja. Den påverkar mig något otroligt. Min socialfobi tar över mig. Från ett instängt rum innuti mig, tar den sig ut, och långsamt övertar den mig. Jag stannar hellre inne än att gå ut och se folk. Jag sitter i här, och skaffar mig andra vänner istället. Mitt inre försöker övertala mig om att jag inte behöver några ''riktiga'' vänner.
Det gör sedan att skolan lider. Jag sitter här, natt som dag, och har ingen större koll på resten av världen. Ärligt, så känns det som att jag inte bryr mig heller. Så jag skolkar. Förstå hur sjukt det är. Att inte kunna styra sig själv. Att känna sig så psykiskt beroende att livet påverkas.
Jag har varit här förut. Förra året kände jag precis som jag känner nu, och då var jag inte beredd. Jag minns den tiden. Den tiden när mitt liv bara ramlade utan att jag ens märkte det. Det var dock på den tiden jag skaffade mina idag, allra käraste vänner. <3 Det ångrar jag inte för en sekund, men jag vill inte falla dit igen.

Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart. Inte bara för mig, utan även för alla andra där ute, som känner som jag. Jag tänker göra allt jag kan för att inte hamna på samma ställe som förut. Jag vill inte dit. Det är en hemsk plats, men det förstod jag inte när jag var där. Jag var helt paralyserad och insåg inte vart jag var på väg.

Den som öppnade mina ögon och fick mig på rätt spår igen, är en mycket god vän till mig. Hon fick mig att inse att livet var mer än så, och hon stöttade mig. Hon skyddade mig när jag var rädd, och uppmuntrade mig hela tiden. Jag vill tacka henne. Det är inte nödvändigt att nämna namn, för hon vet vem hon är. Och jag älskar henne, oavsett vad. <3

Så till alla er där ute, försök inte gömma er, för verkligheter hinner ikapp. Framtiden erbjuder något mycket finare. Jag vet att jag kan ta mig igenom den här tiden. För jag har min familj. Jag har mina vänner. Och jag har min underbara pojkvän, som jag vet alltid kommer finnas där för mig. Åter igen. Till alla er där ute, vi klarar det här. <3

I sing now for all of you with no one to hold on to, for all the broken hearts out there, waiting for someone to be near, hold on .. <3

 

Jag älskar dig. Det finns ingen annan som får mig att må lika bra som du. Även fast vi just träffats saknar jag dig mer än någonsin. Bara att tänka på dig gör mig glad. Glad för att jag har dig. Glad för att jag kan lita på dig.

Snälla, släpp mig aldrig. <3

Har inte orkar skriva så mycket, men här kommer en liten sammanfattning på dom senaste dagarna, för de som bryr sig. ^____^

Lördag 10/1 - 2009.
Träffade älsko-pälsko idag. Och eftersom Haninge Centrum måste vara världens tråkigaste ställe, spenderade vi dagen åt att gå runt och se söta ut. 8)

Lördag 17/1 - 2009.
Lekte konstnär på Vicis ben tillsammans med Amandaaaf. Vilket resulterade i en massa färgglada ben. :D Kvällen (eller vad man nu ska kalla det halv två) slutade ungefär med att jag låg på golvet och sjöng ''Pojkarna som busar'' tills Vicis pappa kom in och sa till mig. Sen fick jag inte vara kvar längre, så jag gick hem. x'D

   

Söndag 18/1 - 2009.
Vici fyllde 15, och jag var där. Såklart. Vici var med Rut, som inte tycker om mig, så jag lekte med Anton och Mandaaaaaaaf istället. Wiiiiiieh. :'D

Godnatt. C:
 

Jag. Mår bra. :D Riktigt, riktigt bra. För en gång skull.
Julen har varit helt great med mycket fina julklappar och trevligt umgänge. Dvs. släkt och familj. ^___^
Tisdagen den 30 december, 2008, klockan 13.37 (eliiiiiit. :D) träffade jag Mich. Bästa dagen på länge, typ.
Min häst går att rida igen, och det är otroligt lättande. Ett tag trodde jag att vi skulle få lämna tillbaka honom. Lite nytt folk har kommit till stallet också. Utifall ni läser detta, så passar jag på att berätta hur kul det är med nytt folk. Nya hästar, och nya personligheter. Alltid trevligt. ^_____^
Sen är det ju så att Mich kommer till VH på lördag, och då ska jag äntligen få träffa honom igen. 8D



Erkänn att månen er vacker. (a) Ända tills det blir fullmåne. ._. Då er den ful. ^_____^
© Bigtimez on tha picz.

Nu ska jag leka med min pinne som det står pinne på.

Hoppas ni haft en riktigt jävla fet jul, och ha ett gott nytt år. ^__________^

GLÖM INTE ATT JAG HJERTAR MICH FÖR ALLTID! :D (L)

Ni suger på att uppdatera bloggar. x_x

.. Blåvalen har världens största penis, 5.5 meter lång.

Tänk att bli rejpad av den, liksom. ._.

Vi berättar inte för personer hur mycket vi behöver dem. Det borde vi. För det som stärker en människa mest är vetskapen om att de behövs. Vetskapen om att de älskas, varje sekund, varje dag.

Sluta ta för givet att de förstår att du behöver dem. Sluta ta för givet att alla vet vilka de är älskade av. Folk behöver höra att de är viktiga. Även om vissa vet det, så behöver alla höra det. För att bygga eget självförtroende och inse att man själv är bra, precis som man är. Veta att man har folk som backup'ar när det gäller och att det finns folk att dela skratt och tårar med.

Sluta ta dina närmaste för givet. Alla behöver höra att de är älskade. <3

Varför ska ungdomar behöva ta en sån otrolig massa skit från vuxna människor? Bara för att vi ''inte är vuxna''. Vi är precis som er människor, med tankar och känslor.

Idag var ett perfekt exempel på detta.

*Em och Vici sitter på bussen.* .. alltså. I bussen. ^^'' Sedan tryckte vi på den röda, fina stopp-knappen. 8) Bussen stannar och vi ställer oss lydigt framför dörren och väntar på att den ska öppna sig. Men plötsligt.. *dramatisk paus* .. börjar bussen åka igen. *Ähwm unt Vici goes mahd* "ÄHWM! RUUUUN!" Så springer vi fram och utbyter ett par ord med den så kallade busschauffören.
''Hallå, vi skulle av där?''
''Varför gick ni inte av då?'' -____- *Skitsur gammal äcklig gubbe*
''FÖR ATT DU INTE ÖPPNADE DEN JÄVLA DÖRREN!''
''Nehe, då får ni åka till nästa hållplats då.'' -___- *Ännu skitsurare äckligare äckelgubbe*
"NEJ, VAFAN, STANNA BUSSEN, VI SKA AV.''
''Ne, tänker jag inte göra.''
''Stanna. Bussen.''
''Ne.''
''Vafan, du skulle aldrig behandla en vuxen människa så här. Det är bara för att vi är ungdomar. Fan, vi ska ringa SL. Du ska fan inte få behandla folk så här.''

Efter det ringde vi SL och anmälde allt. Han tog oss inte alls på allvar. För honom var vi något jävla skämt, när vi anmärkte på hans sätt att sköta sitt jobb på. Bara för att vi är ungdomar. Det ska inte vara så.

Så varför är det då så? Alla vuxna som nu skulle råka läsa detta. Snälla tänk på det.

Respekt ges till de som förtjänar den.

Varför måste alla ''snygga'' människor falla offer för avundsjuka wannabe's? Hur fan tänker ni? -_-'' ''OMG, vilken snygg kille. OMG, så vill jag se ut! OMG, jag lånar några bilder, det kan väl inte skada någon. OMG, vad mycket jag får för detta. Osv..'' Eller vad?

Om man är så jävla ful att man inte ens kan stå för sitt eget utseende har man fan inget på internet att göra. Och människorna ni pratar med, människorna ni lurar. Hela er relation är uppbyggt på lögner. Vill ni ha det så?

Sen är det ju faktiskt så att det är olagligt. Att utge sig för att vara någon annan och ta andras bilder.

Tro mig. Det som verkar för bra för att vara sant, är oftast det.

Varför får jag alltid vara underhållning till folk som inte har något att göra?
Varför är jag den som alla ringer när deras riktiga vänner är upptagna?
Och varför är jag alltid nummer två?
Tidsfördriv, jävla tidsfördriv är vad jag är.

And that hurts.

Har jag någon äkta vän? Som skulle stå kvar vad min sida, även om hans andra vänner ropade på honom. Nej, vad vet jag. Just nu känns det inte så.

Vad är det som får en att gå upp på morgonen?
Som får en att vilja vakna, lämna det trygga och gå ut och se världen?
Som gör att man orkar gå, meter efter meter, i motvind.
När man snubblar och faller.
Vad får en att resa sig upp igen?
När regnet öser ner, utanför fönstret.
Vad är det som får en att orka?
Det, mina vänner, är livets mening.

Jag blir så jävla trött på vissa människor. Människor som gör att vi varje dag får bevittna hur en människa förstörs innifrån.

Är en människa dålig för att han ser annorlunda ut? Ska han behöva leva under denna tortyr som bryter ner honom något otroligt som människa och som gör att han inte ens kommer orka igenom tonåren?

Ingen förtjänar att leva under sånna förhållanden. Ingen. Att bli spottad på så fort man visar sig. Att inte känna sig trygg, vart man än går. Att veta att man aldrig kommer bli accepterad här.

Och när han väl inte orkar mer. Har ni lyckats då?

Är det det ni vill? Att få en person att få så psykiskt dåligt att den bryter ihop totalt? Fan, jag blir så jävla förbannad.

Sköt erat, så sköter han sitt. Man kan inte gilla alla, men ge fan i att ge er på personer som ligger ner.

'' Bla, bla, bla. *oändligt lång utdragen förklaring om något som jag inte minns längre* .. blandning. Kan någon ge exempel på en blandning? ''

Em goes '' Oboy? '' (a) :3

Sen så gick väl dagen ganska lagom fort. Jag har varit yr, skakat, frusit och så. Men aja, det är ingen big deal. x'D Vic och Em goes MVG-barn. :D

Jag är inte säker, hum.. Vad vill ni läsa i denna blogg? Svara, tack. Kom ihåg, Santa sees you. (a) xD <3

Jag vet att du inte bryr dig, så sluta bara läsa då, men jag vill skriva av mig någonstans.

Jag skakar, jag ryser.
Jag är yr, jag fryser.

Känns som att alla är helt pissed på mig. Så fort jag öppnar käften så blir det fel.

Om jag säger att det är bra, kan du inte bara tro mig då? -_-

I'll keep smiling.

Fail emo cry cry inlägg, men så äre. Nu ska jag försöka få ihop något som någon orkar läsa.